Ända sedan jag var liten har djur, natur och vår miljö legat mig varmt om hjärtat. Jag såg även de små liven och släppte ut flugor genom fönstret och räddade allehanda insekter som höll på att drunkna i hästarnas vattenhinkar. Redan i 10-års åldern skrev jag dikter som innehöll kritik mot människans framfart på jorden.
Då kunde jag ändå inte ana att det skulle se så illa ut som det gör idag. Jag märker nu själv hur skogen tystnar, hur spåren minskar. Och läser om hur arter håller på att försvinna, hur glaciärer smälter och allt går i en rasande takt. En sorg bor därför i mitt hjärta. Ett dåligt samvete tynger mina axlar.
Men det sägs att vi fortfarande har möjlighet att göra något.
Men det är bråttom.
Och jag tvivlar.
Men vi får inte helt förlora hoppet.
Så om ni vill stödja min födelsedagsinsamling skulle det lysa upp starten på 2026.